måndag 9 november 2009

Lilla hjelpredan i köket..

Fick en liten klenod, eller förresten flera klenoder av min mor i veckan. Ett av dem var ett gammalt fint ögonblickskort av min pappas farmor, Anna Johansson 1877-1955, där hon står i köket, färdig att sätta på kaffepannan till gästerna som snart ska komma.

Jag har inga minnen av gamle farmor Anna eftersom jag inte ens var född när hon gick bort.. men väl Adolf som var hennes man och min gamle farfar. Han blev drygt nittio år och jag minns detta gamla kök väldigt väl, var nog en 5-6 år när jag börjar komma ihåg våra besök där.
Kommer fortfarande ihåg lukten och en del saker som gungstolen som gamle farfar ofta satt i, köket där min farfar rakade gamle farfar med riktig rakkniv efter att ha löddrat in honom länge o väl, kan nästan förnimma raspet av rörelserna när han gnider in löddret.

Det var många trappor i huset som låg i ett egnahemsområde som idag är ett mycket fint område. Där finns många vackra hus som varsamt renoverats och min gamle farfars hus är otroligt fint och jag suckar lite när jag går förbi ibland.

Tänk om jag kunde bo där tänker jag då, det är tre våningar.. med vindsvåningen, där mina föräldrar bodde som nygifta. Farfars syster bodde med sin familj på andra våningen och gamle farfar i bottenvåningen. Idag bor väl där en familj i alla dessa vackra rum .. ja tiderna förändras verkligen.

Jag fick även Annas gamla glasögon och hennes "Lilla Hjelpreda i köket.. " från 1896.
Annas lilla kokbok med namnet vackert inskrivet på insidan, samt ett recept på INKOKTA PÄRON som hon skrivit själv på första uppslaget. Inget märkvärdigt för andra men så nostalgiskt för mig..
Minns att det fanns mycket frukt i trädgården så hon kanske använde detta recept varje sensommar vad vet jag.. ?

Inkokta päron

20 liter päron
4 1/5 kg socker
5 liter lingonråsaft
istället för lingon kan tagas vatten o ingefära

kokas i 3 timmar
Salpetersyra eller står det salisensyra..?


Tänk om jag fått denna lilla bok lite tidigare i höstas då kunde jag provat receptet.. jag som hade så mycket päron i år.. men nästa år ska jag testa..

Satt och bläddrade, läste recept och nu inför julen såg jag ett recept på GRAVAD LAX.. kanske något att prova *ler*.

GRAFLAX
Af färsk, god lax tagas de bästa och tjockaste bitarna, hvilka befrias från ben och fenor, hvarefter de ingnidas med socker och salpeter, hälften af hvarje, samt sedan med fint salt. Köttsidorna lägges emot hvarann och laxen får
ligga i cirka 10 timmar,då den är färdig att serveras; uppskäres i rediga skifvor på fat och garneras med färsk dill. Skall laxen laxen sparas får den saltas mera, men den är dock bäst löst saltad och bör ej gärna gömmas.

Ja, man kanske kan hitta ett o annat i denna lilla kokbok men framförallt är jag väldigt glad över fotot på Anna och de gamla stålbågade glasögonen med fodral till. Fast jag aldrig träffat henne blir jag varm och lycklig i kroppen av gåvan jag fick.
Tack söta mamma.

Nu har "Lilla Hjelpredan" och de andra kära små sakerna blivit ett litet vackert blickfång på en bänk..

Lite nytt i butiken nu också..
En ny sorts lampkjol med maskinbroderad "Fransk Lilja" på, smala sidenband att dra ihop skärmen med och så hänger man på den på sin befintliga lampskärm..

Har sytt lampkjolar på löpande band ett tag nu, de försvinner lika snabbt som jag syr men nu finns de att köpa några igen..

Nu önskar jag er alla en skön måndagskväll.. kan väl behövas en mörk
och råkall måndagskväll som denna...




14 kommentarer:

  1. Tiderna förändras. Men minnena finns kvar.
    Vad kul med en gammal kokbok. Fick min mormors kokbok från 1927, det var en viss känsla att bläddra i den.
    Trevlig kväll!

    SvaraRadera
  2. Vad kul med gamla kort, böcker. Vilka härliga minnen, det är lite extra kul när det finns gamla ting från en svunnen tid.

    SvaraRadera
  3. Så roligt för dig att få lite minnen att ta på! Det går verkligen inte att miste om hur du uppskattar de små gåvorna. Jag glädjs med dig!/Anja

    SvaraRadera
  4. Härligt inlägg!

    Jag kan också komma ihåg äldre släktingar med lukt, känslor och små detaljer. Det är värdefullt med olika generationer. Kram!

    SvaraRadera
  5. Fina saker och värdefulla minnen.
    Ha en fortsatt bra vecka!

    SvaraRadera
  6. Åh Moa.... så fint! Jag blev tyvärr tvungen att ge upp mormors gamla köksskåp som jag skulle velat ha i mitt kök. Det var för stort o fick inte plats på nån enda vägg :~(
    Men hennes glasögon har jag o spiskroken... o lite till.
    Ha´t himla gôrgôtt
    Nina

    SvaraRadera
  7. Helt fantastiskt underbart! så roligt det är med gamla kort..Ser på allt som finns i köket som då var vardagsting som vi nu köper för dyra pengar för att det är "Inne" med gamla saker,,knasigt eller hur? Jag håller med dig så konstigt glad man kan bli av det du fick..härligt med historia bakom oxå..Ja låt det ligga framme och njut av det..Kram Susanne

    SvaraRadera
  8. Mmm... minnen... jag har ju ett helt rum fullt av "släktklenoder" i form av gamla fotografier, betyg, motböcker, vykort mm. Man glömmer både tid och rum när man sätter sig och bläddrar bland allt detta. För att inte tala om gamla vykort. Tyvärr vet vi inte riktigt vem som är vem på alla dessa bilder på min fars sida. Det blir till att leka detektiv i vinter för naturligtvis måste vi försöka reda ut vem som är vem =) Sen hittade vi ju lite annat smått och gott såklart. Ha en bra dag / kram gittan

    SvaraRadera
  9. Härligt inlägg. Blir ju sugen att åka hem till mamma och titta på gamla kort. Får nog göra det nån dag för nu blev jag riktigt inspirerad. Kram Lena/isis

    SvaraRadera
  10. Vilken underbar bild...ett ögonblick ur någons vardag...ett nu fast för längesedan...Kikar på burkarna som står där på hyllorna och köksredskapen som hänger nära till hands...kunde varit idag...men mitt kära, fantastiska,förunderliga ämne tiden har kommit emellan...Förstår om du är glad över bilden o den lilla hjelpredan...ett stycke kvinnohistoria...
    Vi borde bli fotade mitt i vardagen istället för på alla dessa kalas o tillställningar som är vanligast...vid symaskinen, vid spisen eller med spaden i näven etc...
    Gråkallt var ordet o jag bävar för att sticka ut näsan med hunden...finns ingen återvändo för nu är det dags...långkalsongerna är på...

    Kramar från Malin

    SvaraRadera
  11. Så rart! Tänk att det ser ut som om det var för sååå längesedan men det är det ju egentligen inte..... vad fort tiden har ändrat sig!! Visst är det roligt att kunna ta tillvara de gamla minnerna :) och minnas sin egna historia och släkt :)
    Och du pysslar och står i - jisses - hur hinner du? Snälla - ge mig lite av din energi..... för min är alldeles borta.... har ingen som helst inspiration inför helgens kurs..... vet inte vad jag vill göra... vet du? Eller så kanske det är bra att INTE ha någon ide.... *peppa mig*. Kramar 8`)

    SvaraRadera
  12. Lykke!!!! så hyggelig å få en slik vakker skatt fra fortiden.

    Minner blir man rik av

    Kos deg i kvelden

    SvaraRadera
  13. Helt underbart foto! Och vilken historia, minnen gör en rik. Kram! /Jenny

    SvaraRadera